Årets Beer & Whisky-festival i Karlstad kom även i år 2019 att besökas och närvaras av två medlemmar ifrån whiskyklubben. En whiskyfestival som arrangaras i dagarna två vid konferensanläggningen Karlstad Congress Culture Centre, CCC och där biljetterna gäller för insläpp under specifika timmar. (för att ev. kunna hålla nere på köerna lite grann)

Vår gamla vana trogen så satsade vi även i år på att försöka (med våra två medföljande och kvinnliga sällskap) komma in ganska så snart efter själva festivalöppnandet kl. 15.00 och då vi tidigare tyckt att det varit bra att hinna sondera terrängen lite grann ibland utställarnas montrar och innan det lugnet hunnit avta och när mera besökare tillkommit.

Känslan och det första intrycket vi fick efter den inledande rundvandringen på de båda våningsplanen i CCC-huset där mässan ägde rum var att den kändes något lite mindre än föregående år.

Kanske var utställarantalet i nummer räknat inte så mycket färre än föregående år men där vi upplevde att montrarna kändes något lite mindre. Detta trots att man i år även hade slagit samman och inkluderat Skål-festivalen (där även andra drycker och delikatesser ingår) under samma datum.

Första whiskyn ut att provsmakas kom att bli en svensk whisky ifrån Nordmarkens Destilleri och som har ganska få år på nacken. Här jobbar man med fattyper (främst i storleken 50 till 100 liter ) av bla svensk ek, ex sherryfat, bourbonfat och fat av ungersk ek och där man försöker hitta bra högkvalitativa fat som kombinerar fint med deras råsprit.

Nordmarkens Svensk Whisky Ex-Sherry 55% ? kr

DOFT: Sherry och farinsocker i doften. Kolatoffée och en lite pepprig ton.

SMAK: Smaken bjuder på en trevlig sherrykaraktär som även har en hel del pepprighet i sig tillsammans med ganska mycket ekfat. Här finns även en del träfatsbeska som växer med vatten.

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 13,25, HHM – 13,75 av 20,00 p – Medelbetyg: 13,50 p

En nyhet för i år och som kommit till Sverige i början av September är The Glenrothes 12 y.o 40% och som av en händelse hade sin whiskymonter ganska nära på vägen och blev vår andra whisky att provsmakas på mässan. Denna Speyside-whisky är för övrigt en del av destilleriets Soleo Collection.

The Glenrothes 12 y.o (Speyside) 40%

DOFT: Till en början lite kräkig doft som inte är helt tilltalande, typ papperlim på tub. Här anas dock även lite godare apelsinmamelad/skal, torkade aprikoser, grapefruktsskal (det vita på insidan).

SMAK: Med en touch av ambrosia-kaka med torkad aprikos, halm och citus. Ganska torrt avslut på en ganska halvdan vardagswhisky i mängden där de låga procenten gör den lite för tam.

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 13,00 HHM – 12,50 av 20,00 p – Medelbetyg 12,75 p

Efter två ganska mediokra startwhiskys kände vi att nu är det läge att försöka höja snäppet och kanske även insatsen lite grann. För övrigt också nått som vi båda upplevde var att priserna på samplesproverna som fanns att provsmaka runt om i montrarna var ganska väl tilltagna överlag både vad gällde whiskysortimentet men där också även ölslattarna á 10 cl kostade en hel del.

Visst kan man förstå att det i många fall handlar om ganska små och begränsade upplagor som finns tillgängliga men där vi var överrens om att själva tjusningen med att gå på mässa måste väl vara att man ska ha råd att prova nån cl av de kanske lite dyrare, mer exklusivare utgåvorna för en hyffsat billigare peng, eller?? (festivalen hade för i år även byt till något större och mera otympligare pengakuponger som vi inte heller riktigt helt gillade).

Efter lite funderande på vad vår tredje whisky skulle bli bestämde vi slutligen oss för att att göra ett första stopp och ett besök vid den ganska väl tilltagna Clydesdale-montern och där vi fick upp ögonen för en ej tidigare provad och Port Pipe Peated-whisky ifrån indiska Amrut på hela 62,8%.

Amrut Port Pipe Peated 62,8% 1.998 kr (Sb)

DOFT: Denna snyggt mahogany-färgade Amrut’en har en lite rökaktig doft med inslag av söt karamell, dadlar, russinbräck, ljung och toffékola. En härlig sniffwhisky att kunna bekanta sig länge med!

SMAK: Följer doftinslagen ganska väl och där sherrynoterna är riktigt goda. Avslutet är något mera träfatsbeskt (som drar ner betyget något) och har en lite sherrytorrhet i sig. Trots sin höga procent upplevde vi båda att den blev något sämre (beskare) med vatten… 

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 16,75 HHM – 17,25 av 20,00 p – Medelbetyg 17,00 p

Förutom diverse whisky- och ölutställare fanns det på mässan även möjlighet att kunna provsmaka på diverse lagrade ostar av alla de slag, inlagda oliver, korvar samt även en del andra drycker i form av t.ex. gin och mjöd. Dock undrade vi lite grann vart vinet fanns, då vi ínte hittade något. Att man sen inte fick åka rulltrappa med dryck i handen mellan mässavdelningarna kändes ju bara bra löjligt… #förmyndarsamhälle

Med ett par, tre whisky innan för västen tyckte vi nu det hade blivit dags att känna lite på ölet som fanns att tillgå och där Poppels monter låg nära till hands…

Poppels Sour Fruit Ale 4,5% fick bli aftonens första öl och som är en Berliner wiesse, ett veteöl med citrussyrlig smak. Det sattes inga närmare omdömen eller poäng på denna men ett öl som vi dock kanske inte njöt av och uppskattade helt och full ut. 

Efter en liten uppslutning med våra två kvinnliga medföljare som också upplevde att mässan var mindre än föregående år och där utbudet kändes lite skralt, så delade vi åter på oss och där vi (HHM och FAN) åter tog sikte på Clydesdales hörna och sortiment.

Efter liten diskussion och funderande kom vi fram till att det kunde vara kul och då vi tidigare har provat whisky i klubben ifrån Teerenpeli att åter få stifta bekantskap med detta finska destilleriet. I valet och kvalet och på inrådan av Stefan bakom disken föll så bestämde vi oss slutligen för deras sherrylagrade whisky med namnet Kaski 43%.

Teerenpeli Kaski 43% 878 kr (Sb)

DOFT: Här hittar vi en del inslag av färskt trä, typ sälg(?) och toner av grönsåpa och doften av tallskog.

SMAK: Även smaken, som är trevlig och ganska len och mogen har en del inslag som påminner om färskt trä, björksav och sälg. Lättare vaniljinslag med liten vitpepparton i botten och där de förväntade sherrytonerna är ganska frånvarande. Vi tycker dock att den har tagit sig och vuxit sedan vårt senaste möte med den. Kul!

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 14,75 HHM – 14,75 av 20,00 p – Medelbetyg 14,75 p

Efter att ha avnjutit den finska whiskyn tog vi efter ännu en liten rundvandring och avsköljning av våra provsmakningsglas sedan sikte på TOMP Beer Wine & Spirits monter som bland annat har anCnoc, Teeling, Speyburn och Old Pulteney under sina vingar och i sitt sortiment.

Här fanns det också möjighet att kunna smaka på Kentucky Straight Bourbon-whisky ifrån Evan Williams och den nya skotska blended-whiskyn For Peat’s Sake från Angus Dundee.

anCnoc [uttalas ‘a-nock’] som i år har 125-årsfirande för sitt Knockdhu distilleri (som på gaeliska betyder ‘svarta kullen’) har till detta jubileumet släppt både en 16-årig cask strength-whisky på 56,3% som är lagrad på bourbon-barrels och även Peat, en ex-bourbon American oak + Spanish oak casks-lagring på 46% och som ligger på 40 ppm. Dessa två som ännu inte har nått den svenska marknaden (kommer troligtvis dyka upp här framåt december månad) fanns också med på mässan och fastnade givetvis för vårt stora intresse och blev våra två direkta val härifrån.

anCnoc 16 Year Old 125th Anniversary 56,3% (ej ännu lanserad)

DOFT: Goda dofter av halm, sommar och blomsteräng. Lättare ekfatstoner, citrondiskmedel och en liten vaniljton.

SMAK: Lite fruktig till karaktären, halm, citrondiskmedel och smörblomma. Ganska stor i smaken! Gott.

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 16,50 HHM – 15,50 av 20,00 p – Medelbetyg 16,00 p

anCnoc Peat 125th Anniversary (40 ppm) 46% (ej ännu lanserad)

DOFT: Söt rök, á la grilla korv i skogen… torkad frukt,

SMAK: Riktigt god (Speyside)-röksmak med lite fruktig grundton av söt halm och ekfatsinslag. Detta gillas!! 

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 17,25 HHM – 17,25 av 20,00 p – Medelbetyg 17,25 p

Med de två goda whiskysorterna ifrån anCnoc i minnet och med lite mer tilltagande folkträngsel styrdes sedan kosan mot en av världens största sprit- och whiskyproducenter. Där vid Diageos bardisk hade vi nämligen lokaliserat ett annat intressant whiskyobjekt som vi eventuellt kunde vara sugna på och som vi sedan slog till på…

Talisker 8 y.o (4680 btl, first-fill bourbon) 59,4% ? kr

DOFT: Rööök, ljung, toner av svavel, brända tändstickor, havet och med en liten spritighet.

SMAK: En whisky som tar för sig och som har en hel del rökiga nyanser att suga på. Här finns även en sambal oelek-hetta som är lite svårtämjd och på gränsen och där avslutet känns lite orunt. Överlag dock en mycket trevlig (rök)whisky!

Vårt “mellan tummen och pekfinger”- betyg i folkvimlet för 2 cl:
FAN – 17,25, HHM – 16,75 av 20,00 p – Medelbetyg 17,00 p

Vårt återpåfyllda lager av dryckskuponger börjar vid det här laget åter att gå mot sitt slut och där även under kvällen har “hunnit få i oss” några fler goda men ej betysatta ölsorter ifrån bland annat Coppersmith’s och The Pine Ridge Brewery.

Innan mässbesöket skulle avslutas och där vi även i år hade ett bord bokat för oss att dra vidare till på suveräna restaurang- och tapasbaren Baron så måste givetvis alla dryckespengar handlas upp…

HHM satsade sina sista slantar på den japanska blendedwhisky Akashi 40% ifrån Clydesdales monter och där röda vinbär, plommon och mild vanilj var några av smaknoterna som hittades. (13,75)

FAN hade med sina sista 60 riksdaler kvar i fickan lite svårt att bestämma sig och valde därför att skicka över de sista kupongerna till Stefan bakom Clydesdale-disken för att låta honom välja och hälla upp en blindwhisky…

För att få reda på vilken sort detta handlade om och för hur denna spännande blindgissningen slutade rekommenderas att man klickar sig vidare till freddeboos.se-bloggen för att få se resultatet!!
(**spoiler-alert** Det finns kanske ändå en riktig whiskykännare ibland oss i alla fall… Eller åtminstone nån med JÄVLIGT stor tur!! )

Överlag och slutligen vill vi ge ett hyfsat stort tack till alla utställare och mässarrangörer för Carlstad Beer & Whisky!

Detta för ett mässbesök som vi i år faktiskt har en del lite mindre goda åsikter om och där vi tyckte, förutom att mässmontrarna var färre till antalet (vi kan ha fel i detta, men det kändes iaf. så) och att även montervärdarna inte riktigt var på hugget (under fredagen) och ville sälja ut och prata om eller promota för sina produkter!!

En lite trött och avslagen mässstämning helt enkelt – vilket leder oss till funderingarna och följdfrågorna – Har whiskymässorna blivit allt för många? Är det verkligen värt att varje större stad måste arrangera och köra egna öl- och whiskymässor varje år? Finns det en risk att whiskyintresset självdör när alla de olika mässorna duggar så tätt? Hur ser prisbilden ut över det som kan smakas och är den relevant?

//Amnehärad´s Whisky Club
(FAN och HHM med respektive)